GAFFA Lan 3.0

Vad ska man säga annat än att det var kul att träffa kompisar, spela lite och tanka lite onödigheter medan man fick agera techsupport för det minst sagt dystopiska uttrycket till så kallat nätverk.
När man såg nätverkstekniker man känner sen år tillbaka och nätverket inte ens fungerar för att kunna hitta Battlefield 2 servrarna så blir man bara ledsen.

Detta var inte det enda som tycktes drabba lanet.

Jag må säga att jag är allt för att spridda mitt favorit medium till massan men åldersgränsen var verkligen kapad vid anklarna när man hade 12 åringar, komplett med sin pappas Pentium 3 och keps, sittade över hela salen applåderande över varje headshot gjort i CS. Anmärkningen är att åldersgränsen "var" 14 år. Jag klarar ju att snacka och ha trevligt med de flesta åldrar men det finns ju fortfarande en en skillnad i ... tja... mogenhet vilket gör det hela lite obekvämt så att säga. Jag tror jag börjar se hur ens tid på lokala LAN där man enbart träffade folk man känner börjar försvinna helt - och jag tror jag kommer att hålla mig till mini-LAN bland de närmaste för ökad trevlighelt och grogg.

Denna mix hindrade dock inte moá, Örnbjörn och Markus från att nonstop gå i väg till Shell macken på andra sidan gatan och raida den på diverse gott i väntan på att nått intressant skulle hända.

Dock när CS turneringen öppnade upp så gick jag och lade mig - det blev för "spännande". Och det dröjde inte länge därefter innan jag och Markus gjorde trippen hem för det blev för tråkigt.

Man reflekterar över följande så här i efterskott;

- Har man fasats ut helt från LAN åldern?
- Varför finns det inte vettigt folk som kan kan hålla igång ett enkelt nätverk?
- Varför måste folk applådera hela tiden? Varför inte klappa till "T" på tangentbordet och skriva: "nice ;)" istället?

LAN är dock alltid LAN och resulterar alltså i att jag faktiskt kan se skrivbordsskivan efter att jag automatiskt rensat. Glädje!