Dark Messiah of Might & Magic

Jag har väldigt lite att säga om det här spelet annat än att det är skit kul. Source motorn lite lätt modiferad med mer HDR Lightning och annat skoj gör upplevels att springa runt i världen Ashan.

Och hur konceptet first-person RPG har tagit sig till att det faktiskt känns som om man är ens karaktär (titta neråt och du ser dina ben, du ser dina vapen och eld kulan i näven etc) är helt underbart. Innan vi tar de enda två sakerna jag avskydde med singelplayer så vill jag nämna multiplayer delen vilket är som Team Fortress fast med riddare och magiker - kul! Lite obalancerat och instabilt när jag lämnade betan ett par veckor tillbaka men det verkar fortfarande kunna bli väldigt bra.

Singeplayer ja, storyn kanske inte är det mest orginella men den presenteras i ett väldigt drivande format vilket gör att den får mycket liv och atmosfär. Sedan att man är så fruktansvärt lätt att ha ihjäl om man nu tex missar att ha uppe skölden - vilket jag känner bygger mer till atmosfären och gör det till RPG mer än ett FPS.

Dock har vi två detaljer som gör mig fruktansvärt frusterad och arg;

Aratok duellen - man ska alltså slå en Orc som har mer HP och armor än en Cyclop och faktumet att när man går ur cutscenen så har man rep-pilbågen, inte svärd och sköld så har man har nada utrymme att ta upp svärdet innan man får en power-attack mot huvudet. Lyckades dock ha ihjäl han efter 30 försök och han dog då efter två finishing moves mot bröstet. Sjukt.

Mask - Från igenstans en extremt sjukt stor mask som instant-gibbar en om man inte antigen är snabb eller har en rejäl sköld. Faktumet att man springer på små, ypperligt små vägar över en stor klipp-avgrund hjälper en inte då minst lilla vibration från masken får en att falla.
Mycket irrterande när man försöker röra sig mellan alla små "safe-spots".

Annars så tycker jag att spelet inbjuder till taktik och tänkade mer än att kasta sig in och döda allt med floppy-sword-swings så yay!